Jag hatar detta, hatar vården hatar min kropp. Ingen förstår mina smärtor. Ingen förstår att mitt hem blivit en arbetsplats. Det första i hallen är handskar storlek s-xl Och förkläden och skoskydd.
Att mista självständighet, att bli beroende av andra, andra som har mig som jobb. Jag vill inte vara med så
Jag slet mig fri från psykiatrin och byggde upp ett okej liv. Men nu. Hemtjänst morgon och kväll. Hemsjukvård. Bostöd.
Nä . Ingen förstår . Jag vill inte vara med. Kanske borde ge upp?
3 kommentarer
Anette
02 Oct 2020 11:09
Lägg inte ut min förra kommentar på bloggen! Det var spontant och kanske lite impulsivt skrivet... Men jag menar det! Bosse, Happy och jag behöver dig! Det är ju bara dig jag kan fråga om katterna...
Anette
02 Oct 2020 11:11
Äsch, det här börjar bli en följetong...
Jag förstår det du skrev om självständighet. Jag vet ju att det är så otroligt viktigt för dig. Men ge inte upp nu! Du har ju operationerna framför dig! Så ännu är ju inte hoppet ute!
Keep up the fight!!
Vera
03 Oct 2020 02:44
Samma smärta för olika personer upplevs mer eller mindre, autism förstår inte sjukvården o psykiatrin. Det är inte ditt fel att det ser ut som det gör, hade de varit tydligare och talat om "hur ont" det kommer vara och hur länge, så hade det varit lättare för dig.
Jag har oxå autism.
Vet hur svårt det kan vara och hur misstänksamma de kan vara och de ställer frågor som man inte kan räkna ut vad de menar. Vi är klippsks otroligt begåvade, men världen runt oss är för otydlig.
Kram vera 🧡 hoppas snart får hjälp att må bra där det är fel.
PS. Står det inte autism i din journal, be din läkare skriva till det.
Kommentera