Trots att det är åtta månader utan höft, så får jag fortfarande för mig att ställa mig upp och gå. Eller bara som när jag skulle vilja rätta till ljusstakarna ovanför soffan, så sågjag hur mitt inre hur jag tog mig fram till soffan och helt enkelt ställde mig och rättade till dem böjd. En omöjlighet i verkligheten. Och inatt drömde jag att jag gick. Jag hade förhöjd sko, men jag gick omkring! Kändes helt naturligt. Jag har inte fattat hur pass funktionsnedsatt jag är. Jag tror hela tiden att jag klarar mer än vad jag gör. Omgivningen tror inte lika mycket på mig. Men det är träningsprogram varje dag, brukar göra det på förmiddagen. Och sen gå träning på eftermiddagen. Herregud vad jag vill bara resa mig upp ur rullstolen och gå!!
Kommentera