Pratade med min trygga läkare inom psykiatrin, Dr.a. Vi har kämpat ihop sen 1/10 2008 och jag litar till fullo på honom och jag är övertygad över att han vet att jag är helt ärlig alltid. Idag var det en akut insatt telefontid. När jag var igång att kvävas
av svamp bad jag;
-ni kan låta mig dö, men låt mig slippa syrebristångest. Och jag fick medicin. Lungorna är inte mycket bättre och jag anses väl leva inom intervallet 80-90%. Svårt att leva med, men kan vid tur gå ett tag. Dock var han tveksam till att sätta in mer ångestdämpande
för det maskerar en syrebrist. Risken är att jag inte märker syrebrist utan dämpar dom känslorna med medicin. Å andra sidan ska jag inte behöva gå med onödig ångest, om det liksom handlar om vård i livets slutskede. Man måste få möta slutet smärtfritt
och utan ångest. Jag är mitt i skarven. Livsuppehållande behandling eller lindrande vård? Jag vet inte. Möte med alla 9/12 9.45. Livrädd men lugn.
ASIH,
immunbrist,
npf,
palliativ vård,
