Förhoppningsvis blir jag aldrig ett offer- då blir bitterhet dominerande och det är det sista jag vill. Att sätta sig i offerroll händer lätt när saker sker som man inte vill och man tvingas ge upp sina egna mål och behov och följa något annat. Lärde mig det på handledareutbildningen.
Så, även om jag är sjuk, tänker jag delta så mycket min kropp tillåter i livet och se mig som fri med mängder val- även om "valet" kanske inte handlar om att kunna gå, vara smärtfri- för det styr jag inte över. Däremot kan jag välja små saker... bruna eller vita strumpor? Vilken vän ska jag berätta något för? Vilken maträtt klarar min kropp idag? Ska jag välja chips eller ostbågar? Ska jag ta sovmorgon efter några nätters dålig sömn? Ska jag köpa det där fina armbandet? Vem ska jag smsa till?
Listan är oändlig. Jag tror att om vi människor lär oss se alla val vi faktiskt har, minskar det lidande. Alla vill ha makten i sitt liv, men sjukdomar och livet gör som det vill. Då kan du välja att göra de val som finns och uppmärksamma dem. Det ger en känsla av trygghet, även om valet du var fri att avgöra "bara" handlade om färg på tröja eller vilken frukost du valde. När du aktivt börjar se valen och väljer medvetet tror jag risken för att se sig själv som ett offer minskar. Kalla det illusion, men ju mer du kan se vad du faktiskt kan påverka- ju mer bättre klarar du av de saker du inte kan påverka. Att aktivt välja att man väljer tar död på bitterheten.
Kommentera