Jag var orolig när jag lämnade rehab att det skulle bli väldigt långtråkigt hemma. Inga direkta aktiviteter såsom det var på rehab. Men det har gått rätt bra faktiskt. Jag har min fantastiska familj, kan träffa dem. Och vänner. Sen springer ju hemtjänsten
och hemsjukvården här. Fast nu med höger handen i gips kan jag ju inte köra Bengta. Det är verkligen jättedumt för hon tar mig ut på överallt dit jag vill. Nu är jag liksom låst hemma..
Idag var rehabassistent hemma hos mig och vi tränade lite och gick igenom olika scenarion, typ om jag har ramlat hur jag ska ta mig upp, och så vidare. Sedan har jag fått inlagt 20 minuters träning varje dag. Med träning menar de promenad
ute. När rehabassistenten var här idag så frågade hon om vi skulle gå i trappan i och med att jag har två trappsteg upp till dörren. Först var jag lite tveksam men sen gjorde vi det. Det blev bra faktiskt! Jag måste backa ner för trappan
nu, för jag har bara räcker på ena sidan av trappan, men det gick rätt bra. Sedan är jag alldeles för snabb och impulsiv, det vet jag. Ramlade hemma i köket igår till exempel. Hade suttit på kökssoffan och ätit och gav mig iväg därifrån och
snubblade på köksbordet och damp i backen. Så nu har dom sagt att jag ska tänka 3 sekunder innan jag gör någonting. Det är min ADHD som ställer till det, de på rehab klagade på att jag var för snabb när jag skulle göra olika aktiviteter.
Det är någonting jag verkligen måste jobba med. Och fick instruktioner att alltid, alltid gå med ra-rullatorn.
