Nehe, hemgång imorgon är bara eventuellt. Jag är inte stabil. Jag går upp och ner i sjukdomen, från 36,5 till 39 på ett halvt dygn har hänt tre eller fyra gånger. Sen är inte prover bra, crp (infektionsprover) åker upp och ner och rent näringsmässigt
har jag en kropp som när jag hade anorexi. Albumin på 22.
Jag är trött och tårarna hotar att totalt ta över.
Försöker skriva någon slags årskrönika men känner bara förtvivlan och ångest. Svartare år har jag aldrig varit med om.
Jag förlorade det mesta. Bosse. Happy. Tage.
Nej nu börjar jag gråta
