Brev till mig

Jag har läst lite om de sjukdomar jag vet att jag har och lite kring det de tror att jag har. Känner nog spontant 
"Hey Matilda. Ta det lugnt. Du behöver inte kriga och slåss med grejer som du inte kan påverka. Var schysst med dig själv när du inte orkar. Stryk din kind kär tårar kommer och ångest river. Ge dig en kram även om du går upp i vikt. Ta ett djupt andetag när orken inte finns. Skit i idioter som inte ger dig något och ta ingen skit för symptom på allvarliga sjukdomar du inte kan påverka. Ta hand om dig och tyck om dig själv trots att du är svårt sjuk. Du gör så gott du kan och det vet du"
(null)


Unika

Idag... är en vanlig dag, fast jag vill påstå att jag inte har "vanliga dagar" för alla är olika och jag har svårt att se någon större struktur, mer än basala behov. Varje dag är unik på sitt vis och ärligt är det mer spännande då. Tror att min uppskattning är större till de små sakerna  som standardmänniskor ser som vardagliga. I många år när jag var patient hade jag INGENTING som andra hade. Möjligtvis ljus och mörker, men med lysrör på och krossäkert glas. Alltså...
Jag är förundrad över hur skönt det är med alldeles speciella dagar 
-varje dag! 
Min morbror frågade om jag inte skulle skriva en bok och berätta vad jag varit med om. 
"Nej. Jag kan inte sammanfatta en resa som pågår. Resan är inte färdig än, är inte i mål och tycker inte att jag är klar på långa vägar. Jag är fortfarande i full rörelse"