Hej alla! Det har varit lite dåligt med uppdateringar men har inte mått så bra. Har troligtvis urinvägsinfektion som behandlas med antibiotikaintravenöst. Har varit febrig och hängig. Inte kunnat träna vare sig onsdag, torsdag eller fredag. Varför jag inte kunnat träna kan ni se på Instagram på mitt senaste inlägg där. Heter matildaisgoing. Kan säga att den foten gör förbannat ont. Det gjordes en vanlig röntgen men det visade inte på någon skelettskada. Dock litar jag inte på vanlig röntgen för mina senaste frakturer har bara syns på MR eller CT röntgen. Varför det är så vet jag inte, men så har det varit. Kan inte stödja på foten. Det är lite dumt, för jag kan inte lägga upp videor här på bloggen. Det finns säkert en funktion hur man gör, eller det fanns innan, men det har de tagit bort. Annars hade jag lagt upp videon här. Den är bara 15 sekunder lång. I tisdags däremot gick jag 30 m med kryckor! Det var en sån frihet att gå med kryckor igen! Jag känner mig så hämmad av att gå med rullatorn. Vikten läggs liksom framåt och jag kan inte ta ut stegen hur långt jag vill med rullatorn. Kryckor känner jag mig mer hemma på. Och nu sitter det skadade benet fast lite bättre så att jag kan stödja lite på det, så det blir inte fullt så vingligt med kryckor som det har varit innan.
Från början var det sagt att min tid här skulle vara här till 6 maj men det har blivit ändrad till 8 maj. Det är väl lite papper och så som ska skrivas. Alltså mindre än en vecka kvar på rehab. Helt otroligt, allt som hänt. I och med att jag är isolerad så får jag inte lämna rummet, och jag har ingen tv där heller. Så i princip så ligger jag i ett kalt rum och det kom in personal med mat och mediciner ibland. Och de kommer om jag larmar. Men liksom, det är ingen på sjukhus som kom in bara för att prata lite. Tv kan man visserligen se på mobilen, även om jag knappt gjort det utan jag lyssnar mest på böcker eller poddar. Det är faktiskt lite som att sitta i häkte. Minus en timmes daglig utevistelse. Men klagar inte, personalen verkar göra det mesta för att underlätta för mig. Och jag nöjer mig med mina poddar och Böcker. Jag har ingen aning om vilka de andra patienterna är heller och jag är rätt glad över isoleringen på så sätt, för då slipper jag umgås med massa människor som jag inte vill umgås med eller som jag inte känner. Den här påtvingade sociala grejen är så otroligt jobbig. Dock känner jag mig som en stor farlig bakterie. Personalen måste ha skyddskläder på sig när de går in till mig. Hellångt arm, täckande förkläde, handskar, och en del har munskydd. Det är helt konstigt för ute i samhället får jag röra mig helt normalt. Men när jag är på sjukhus så ska det vara sån säkerhet… men de säger att det är för att smitta på sjukhus är väldigt allvarligt i och med att de som vistas på sjukhus förmodligen är mycket mer känsligare än människor ut i samhället. Till exempel får jag inte träna i sjukgymnastikens rum på sjukhuset, men däremot får jag gå på gym när jag är hemma. Märkligt. Och mina föräldrar kramar mig när de hälsar på, helt utan skyddskläder.
Kommentera