Igår bestämdes det att jag skulle fasta från midnatt ifall de behöver öppna och spola idag. Nya prover idag och infektion proverna hade bara stigit lite grann, så spolningen avblåstes. Nya prover imorgon men ingen planerad fasta under helgen. Jag
är så oerhört frustrerad! Har varit på sjukhuset i tre veckor nu och ingenting händer. Jag får visserligen antibiotika intravenöst men jag jag undrar om det verkligen är rätt antibiotika i och med att infektionsproverna åker bergochdalbana. Det känns
som jag har någon bakteriehärd inne i benet i och med att det vätskar så otroligt och är rött och sen att inte infektionsproverna går ner. Undrar hur dålig jag måste bli innan de gör något?! Dessutom rosslar mina lungor hejvilt. Nya prover i morron
så får vi se hur det går. Sjuksköterskan frågade mig om han inte gjort lungröntgen på mig än. Nej, svarade jag.
Jag längtar hem. Hem till tryggheten och mina kuddar och tyngdtäcket. Samtidigt vill jag inte att de släpper hem mig utan att infektionen har lagt sig, och det funkar aldrig att gå över med antibiotika i tablettform, för bakterierna kommer alltid tillbaka
då. Jag har så dåligt upptaget i tarmen att tabletterna aldrig gör nytta. Hoppas de vet om det. Även om jag vill, vill, vill, hem.
Kommentera