Så svårt är det minsann inte att få upp mig i rullstolen. Mamma och syrran hjälpte mig upp idag och det gick jättebra. Det var när de kommer skulle fika som jag kom på att jag vill ju fika med dem, att sitta i rullstolen i vardagsrummet jämte dem med dem. Det gick galant. Och så skönt att kunna sitta med dem och fika och kunna lämna sängen!
Apropå svårt så är inte stämningen den bästa inom hemtjänsten om man säger så. Det är mycket diskussioner och bråk och stenkastning och pajkastning och gud vet allt. Jag hoppas det kommer bli någonting bra ur det hela, för så som det är nu det är inte roligt. Dålig stämning liksom, tjuvnyp här och där. En röst inom mig som skriker och en avgrund inom mig som är djupare än någonting annat. Omgivningen gör det inte lättare. Jag lever inget värdigt liv måste jag säga. Fast lite ljus blev det ju när jag kunde sitta uppe och fika idag med dem.
Kommentera