Efter två allvarliga intoxer är jag nu inlagd frivilligt på allmänpsykiatriska avdelningen i Växjö. Jag som svor 2011 att jag aldrig mer skulle bli patient. Men jag gjorde det främst för mammas skull. Hon är så orolig och jag vet att hon blir lugnad om jag är ”omhändertagen” så det minsta jag kan göra för henne är att lägga in mig. Hon gör ju alltid allt för att jag ska ha det bra. Älskade mamma! Men jag märker att det är en helt annan psykiatri nu än när jag var patient sist. Och jag är naturligtvis annorlunda och äldre och mognare. Det är inte så många från förr i tiden som jobbar kvar och det är väldigt skönt. Jag pratade med min läkare idag och jag konstaterade att det är svart och tungt nu och förmodligen har jag någon slags sorg. Han frågade om antidepressiva och jag sa att jag har det mesta. Och la till att inga tabletter i världen kan förändra min fysiska situation. Doktor Albinsson svarade att han skulle säga det själv, att det var precis det han tyckte och ville säga. Det är som sagt frivillig inläggning och det är inga krav på mig alls överhuvudtaget och jag får komma och gå som jag vill. Jag håller mig enbart på mitt rum och det respekteras. Jag behöver den hjärnvilan. Vi har skrivit in i min vårdplan att jag kan ha så kallad fribiljett som det kallas i Växjö. Vilket innebär att man söker till psykiatrin och vill bli inlagd måste man har varit skadefri och drogfri de senaste 24 timmarna. Tiden man ska vara inlagd ska vara begränsad och skadar man sig eller på något sätt göra nåt annat destruktivt, så får man åka hem. Inga tvångsåtgärder överhuvudtaget. Det är en märklig värld jag lever i.
Kommentera