Om jag ska fortsätta prata vård lite till, så måste jag nämna att jag har en syrgaskoncentrator  hemma. Jag har en liter syrgas vid behov. Jag använder främst om nätterna, på dagarna känns det lite väl, ja, sjukt?
De kommer från hemtjänsten två gånger per natt och kollar hur jag ligger i syre då. Och ligger jag under 92 % så ska syrgasen på och sedan vara på. Oftast blir det så varje natt att jag har grimman på mig när jag vaknar på morgonen.
Just nu ligger jag inte speciellt bra i Syre; runt 82 % så far nog koppla på mig lite. 
Men det tar emot att använda syrgas för min del. Jag vill liksom inte bli beroende av det eller att kroppen ska känna att det alltid ska kännas så lätt att andas. Att man vänjer sig vid att alltid ligga högst i syre och därmed också mår väldigt dåligt när jag ligger lågt. Vill inte vänja kroppen vid att alltid ligga högt. Svår   avläsning det där, är. Är det "psykångest" jag har eller har jag ångest för att jag inte får tillräckligt med syre? Det är inte så att jag tror att jag ligger lågt syrgas i kroppen som gör att jag får ångest av det, utan det är att kroppen som skriker att den vill ha syre och därmed skapar ångestkänslor. Lite svårt att förklara det där
 men det att ha ångest betyder inte att man inte får tillräckligt mycket syre 
-men att kroppen inte får tillräckligt med syre skapar ångesttillstånd. Hjärnan liksom skriker "hjälp!! Jag får inte tillräckligt med luft!!"
(null)



Kommentera

Publiceras ej