Den senaste tiden har jag varit väldigt ostadig och haft svårt att hålla koll på kroppen. Det märks främst att jag går osäkert, och zikzak.
När jag och boendestödet Marie skulle till apoteket vinglade jag före henne över gatan, inte speciellt medveten över att det syns.
Liksom, jag ser så dåligt att jag inte ser hur andra går, och kopplar väl därför inte att andra ser mig.
Idag var en väldigt vinglig dag och jag muttrade till Marie "fasen så vingligt jag går..." hon svarade "ja det gör du, jag skulle kunna känna igen dig på tvåhundra meters avstånd för det är ingen som går så vingligt och med sån stil som
du!"
Jösses vad förvånad jag blev att det både syntes och att det syns ofta av folk runtom mig.
Kommentera