Jag lever kvart för kvart, halvtimmar blir till timmar. Överleva. Jag hoppas allt snart rullar och blir bra. För vad ska jag annars hoppas på?
Benet gör så fruktansvärt ont. Jag har ändå gett mig fan på att gå en runda varje dag för att på något sätt hålla igång och vädra lungor och stärka kroppen. Men det går över smärtgränsen, egentligen går det inte. Första gången när jag var halvvägs
kände jag att "shit, jag kan inte ta ett steg till, det gör för ont. Ska jag ringa Björkliden så får dom hämta min rullstol och köra hem mig?"
Men jag blev tjurig och tog mig hem med kryckorna.
Ny röntgen på tisdag 9/3. Flyttar implantatet på sig blir det problem och jag tycker det känns som det hänt något, jag har galet ont, mer än vad jag hade för ett par veckor sedan. En iskall värkande, skärande smärta. Igår ville jag tömma hela medicinskåpet.
Höll på att bli tokig av all värk!
Ändå vill jag börja jobba. ABF. Studiecirklar, kommunen, föreläsningar.. jädra Corona.
Kommentera