Det var dags att sätta sig upp på sängkanten idag med. Tyvärr var det något fel med madrassen hur den blåste upp sig, för det var ingen luft i den på vänstersidan upp mot huvudändan och däremot jättemycket luft i högersidan ner mot fötterna. Det gjorde att jag satt väldigt ojämnt med all belastning på mitt skadade vänsterben. Det gjorde ju så klart jätteont, så jag gjorde bara mina benövningar och sen la jag mig ner igen. En besvikelse. Men det kan väl inte gå superbra varje dag?
Nu låter det ju sådär jätteenkelt att bara sätta sig upp och lägga sig ner men det är ett stort projekt som kräver en hel del personal. Usk-M som hjälpt mig med skadade benet de senaste fyra eller fem gångerna jag har suttit uppe sa att jag i princip gjorde det själv idag. Vet inte om hon sa det för att muntra upp mig eller om det var så, men jag tar i för kung och fosterland med den friska sidan. Det är faktiskt lättare att komma upp på sängkanten än att lägga sig ner. Att lägga mig ner och gör mycket, mycket ondare i benet och det hoppar gärna till i vridningen som blir när jag ska ner i sängen. Det är helt vidrigt när lårbenet hoppar inuti benet! Det sitter ju liksom inte fast överhuvudtaget.
Kommentera