Efter jag fick mina hjärnskador i samband med operationen i Lund i augusti -2022 så har jag liksom berövats på mina yttersta känslor, så som gråt och skratt. Jag vet, det är helt sjukt men fram till idag har jag bara skrattat två gånger sen hjärnskadorna. Gråter gör jag inte heller ofta. Men idag kunde jag inte låta bli att skratta. Det är bara bubblade ur mig. Har köpt en jätte jättestor penna och jag berättade för en personal, A, att jag tidigare när jag hade mitt självskadebeteende svalde jag pennor. Hon undrade ju förstås hur jag lyckades med det och så vidare när vi pratade om det igår. Idag babblade vi som vanligt och hon pratade spontant om att hon ”också haft lite ätstörningar, men inte som du, som ätit pennor.” Jag kan säga att jag gapskrattade! Mina ätstörningar har inte riktigt rört sig kring pennor utan att jag inte ätit någonting överhuvudtaget, men när hon sa det så lät det så himla roligt. Tack för det tredje skrattet på två år!
Kommentera