Jag har betett mig illa och varit både stor, bråkig, ångestfylld, arg, deppig och en himla massa andra känslor. Men det konstiga är att jag aldrig har känt mig speciellt deprimerad. På riktigt, inuti -utan orsak. Orsaker har det däremot varit gott om. Situationerna jag har varit i, har varit deprimerande och skapat depressiva beteenden och tankar, men jag har inte själv direkt upplevt att jag varit deprimerad. Sen tonåren varit en enda stor reaktion på olika situationer jag befunnit mig i. Det märks så väl, för när det rättat upp sig omkring mig, har mina problembeteenden varit väck. Likaså depression.
Det är nog så att jag är ganska känslig när det gäller min omgivning och vilka som omger mig och vad. Kanske mer känslig än vad normalstörda människor är. I och med att jag har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så är jag oerhört känslig för hur miljöerna jag är i, är och vilka personer som omger mig. Rätt personer= noll bråk eller negativa reaktioner.
Det är enkelt att se så här i efterhand men jag tänker också på nuvarande situation med hemtjänsten. Dom har börjat styra upp det litegrann vilka som kommer, men har lång väg att gå innan det funkar. Faktum är, att chefen för hemtjänsten, har som skyldighet att se till att jag får tillräckligt med tid och personal. Vi har hoppat över ansökan om personliga assistans, för att Försäkringskassan har en handläggningstid på minst fem månader och jag behöver nog personlig assistans i ett halvår framåt eller så och då är ju tiden ute! LSS kan jag bara glömma i och med att jag inte planerar ett livslångt behov av personlig assistans. Att det ska vara så svårt att skapa en liten grupp runt mig som är utbildade, trevliga, kvinna och över trettio år?
Faktiskt så har jag funderat på att sätta upp en övervakningskamera i hallen. En del personal går in utan att ringa på eller knacka riktigt högt och utan att berätta vem det är som klampar in. Helt plötsligt står det bara någon i dörröppningen och jag blir lika rädd varje gång.
Jag menar, går (smyger) de in så hos andra människor också när de inte jobbar? Jag vill ha lite respekt och en känsla av att mitt hem är mitt. SMS:ade med min vän, Monica och vi pratade om det här med övervakningskamera. Reglerna säger att så länge det är i ens hem man filmar och inte på allmän plats så är det tillåtet att ha det. Så det kommer inköpas en övervakningskamera. Jag anar att hemtjänsten inte blir glada över det men det är inte det att jag vill filma dem utan jag vill ha koll på hallen. I och med att jag ligger i sovrummet längst in så har jag noll möjlighet att se hallen eller köket. Och nu har jag installerat sånt där Apple HomeKit så nu jädrar byggs här nätverk! Så frustrerande bara att inte kunna sätta i en sladd i en kontakt i och med att jag är sängbunden. Det hade varit lättare om jag hade kunnat krypa omkring själv på golvet. Nu måste jag be personalen kolla kablar och sladdar, och det är ju egentligen inte deras arbetsuppgifter. Vad deras arbetsuppgifter är vet jag inte, och inte dom heller alltid tror jag..
Kommentera