Wiho! Idag var andra gången jag var uppe och rullade i rullstolen! Det är som fantastisk frihet att bara kunna rulla runt hemma.
Egentligen är det konstigt hur mycket man anpassar sig. Hade någon sagt till mig för ett par, tre år sedan att frihet för mig var att sitta i rullstol, hade jag trott att de var galna. Men som sagt; man anpassar sig efter situationen. Jag kommer inte kunna gå. Och jag har hittills varit helt sängbunden i ett par månader. Nu är det så att jag helt enkelt inte kan gå. Och vad gör man då? Jo, men åker rullstol. Eller, åker och åker, man kör rullstol! Men jag kommer inte säga att jag är rullstolsburen utan jag är rullstolsbunden. Jag vet att för många som sitter i rullstol så är det där viktigt, just att de är burna av, och inte bundna till, rullstol. Men för min del spelar inte dom begreppen ingen större roll. Kanske gör i framtiden men inte nu.
Kommentera