Oj oj! Igår messade en vän om vi skulle ses för frukost. I mitt nuvarande läge blev jag livrädd och tänkte först säga nej. Trots att jag tycker mycket om henne och alltid trivs i hennes sällskap. Ringde kära Mor och berättade och hon fick mig att säga ja till besök. Anledningen till att jag inte ville ha besök var dels att jag känt
mig så trist, trött och tråkig i ett och ett halvt år. Och dels att jag känner mig tjock. Men glädjen har börjat komma tillbaka och jag tänkte
-nu jädrar gör jag det! Jag hoppar på, jag vågar!
Frukosten gick jätte jättebra! Jag kände hur jag blommade upp och fick energi och glädje . Jag blev lite av min gamla Matilda, men kanske lite klokare, och lite äldre. Hon fick mig att börja minnas och fundera och resonera på ett sätt jag inte gjort sedan jag fick hjärnskadorna. Helt underbart; tack fina K för att du kom och ljusade upp!
Kommentera