I gymnasiet blev ganska politisk korrekt och förstod att det hette rullstolsburen istället för rullstolsbunden. Att det där var viktigt för personer som använder rullstol. (Likadant där, att många vill se sig som en individ som använder rullstol istället för att presentera sig som rullstolsburen. att man är inte en funktionsnedsättning, utan man har en. typ; jag är autistisk, eller jag är en person som har autism ) Jag har haft vissa svårigheter med hur  och om jag ska titta på personer i rullstol eller inte. Inte sådär hemskt mycket jag funderat på, men iallafall. Jag har känt att jag inte vill glo ut folk, men samtidigt vill jag ju inte undvika dem heller. Svårt det där...
När min höft började gå sönder i april 2020 så har jag bara blivit sämre och sämre och numera så har jag oftast rullstol utanför hemmet. Det har varit rätt så märkligt att helt plötsligt blir reducerad till en människa som sitter i rullstol. Både för min självkänsla och mitt självförtroende, samt hur man blir behandlad på till exempel stan; folk antingen undviker min blick eller tokstirrar på mina fötter. Antagligen försöker folk vara politiskt korrekta och inte stirra på folk som sitter i rullstol.  Ingen möter min blick, eller ens slänger ett ointresserat ögonkast på mig. Och jag vill skrika "jag har faktiskt en historia, jag  sitter inte bara rullstol bara för att! Kan ni inte bara se mig som vem som helst gående?"   (Och ta bort dom jävla trappstegen !!)
 

Kommentera

Publiceras ej