Tack vare fina vännerna K och M och tack vare förfrågan från DHR Kronoberg så har min lust att ut och föreläsa väckts till liv. Jag messade vännen K, och skrev att jag funderar på att börja föreläsa- men i rullstol. Det där med rullstolen rätt viktigt för mig; innan har jag alltid sagt det att ska jag föreläsa så vill jag kunna gå och röra mig på scen. Men nu inser jag att det inte går och jag inser att det kanske går och göra en föreläsning i rullstol också. Det är nya tider och jag tror att jag haft det där "inte i rullstol" som en anledning till att inte ge mig ut på äventyr. För jag har varit trött, deppig, hjärntrött och rädd. Det är så skönt att gamla Matilda är på väg tillbaka. Eller som, när jag säger gamla VildaMatilda, men samtidigt lite klokare, lite äldre, och förhoppningsvis något bättre.
Sen har jag har liksom levt i ett vakuum i snart fyra år där jag inte behöver tänka på min historia eller bemötande direkt. Jag har levt i något slags icke-tillstånd. Det har bara varit kroppen, kroppen kroppen och inte huvudet alls. Men sen kollade jag några gamla powerpoints jag gjort och så insåg jag att; ja, det här kanske kan bli bra ändå 😃
Läs
Kommentera