Puh! Igår kväll gick luften ur mig fullständigt och då menar jag verkligen fullständigt. Så pass att hemtjänsten valde att ringa ambulans. Det är tydligen nån plan upparbetad ifall jag skulle vara frånvarande och trött och det var jag ju så de gjorde helt rätt. Men jag valde att stanna hemma i alla fall. Jag minns att det var några typer här tryckte på bröstkorgen och att vi pratade lite och att jag sa att jag ville stanna hemma och att jag hörde att ena männen svarade att jag är det hon vill så får hon. Sen minns jag inte mera av igår. Tyvärr minns jag inte ortopedbesöket heller så bra i och med att jag inte sovit på hela natten. Men jag gick positiv därifrån iallafall. Idag var det dags att stödja på benet. Jag var sjukt trött idag med men piggnade till lite när rehabPersonalen kom. Och-jag gick mina första steg på mer än tre månader! Jag kunde gå utan höft! Jag gick kanske sex sju steg mellan säng och rullstol. Sen satt jag i rullstolen lite och sen gick jag tillbaka. Och nu i eftermiddag när jag skulle gå på toa så gick jag till hygienstolen och vi behövde bara vara en personal så inget bäcken mer för mig! Och vilken lycka att klara det med bara en personal! Fysioterapeuten som har hejat på mig hela hösten skrev i delegeringen att man kunde vara en personal om man kände sig trygg med det. Jösses så skönt det nu jag fattar det- jag har gått!
1 kommentarer
Anette C
20 Dec 2024 22:34
HEJA! Vilken lycka det måste ha varit!
Kommentera