Ta hot och förolämpningar på största allvar. På många sätt. Det är inte alls acceptabelt.


När jag var patient inom psykiAtrin, och då tänker jag främst på vårvintern 2007/2008 då jag befann mig på psykiatriska intensivvårdsavdelningen PIVA. Jag avskydde att vara där och läkaren var vidrig och styrde min vård på et tyranniskt sätt och tvingade personalen till det vidriga sättet hon beordrade. Jag kände ett enormt svek från skötarnas sida, de som annars brukade behandla mig okej, med annan läkare. Men då.., sveket, hopplösheten och maktlösheten var det största jag haft som patient inom psykiatrin på mina tio år. Jag var beredd att göra ALLT, precis allt, för att komma från PIVA, som tex häkte eller annan klinik. Jag skrek, jag slogs, jag betedde mig uselt för jag kände mig så sviken av personalen som gjorde som läkaren befallde. Men ingen lyssnade på mina skrik. Ingen reagerade på fula ord och hot. Det var nog det värsta, att jag fick säga de fulaste, grövsta orden som fanns och ingen tog mig och mitt sätt på allvar. Ingen lyssnade på mig eller reagerade på fula saker som jag sa. och det gjorde mig maktlös och visade att den jag var, det jag sa inte spelade någon roll alls. Så mitt fula beteende blev värre. 
Utom Mats, sjuksköterskan. En gång skrek jag "jävla bög!" Och han reagerade. Mats visade att han blev sårad. Han blev besviken på mig. Arg. Och jag skämdes något enormt, för mats hade alltid varit bra. Skriket "jävla bög" i affekt var något han tog på allvar. På något sätt värdesatte han det jag sa. Det jag skrek var inte tomma ord för personal utan öron och hjärta, utan ett påhopp på honom. Mats reaktion är konstigt nog, en av de bättre minnena från den tiden. Det jag sa betydde något för Mats. Han lyssnade på det jag skrek. Han tog mig på allvar och lyssnade. Jävla bög var något han visade att han reagerade på. Det vill säga att det jag sa hördes och han lyssnade och tog mig på allvar.

(null)

1 kommentarer

Gnistan

22 Sep 2023 21:11

Jag minns det❤️ kram
Ledsen för att du blivit så illa bemött Tilda... vi r många m autism som blivit det. Tyvärr.

Kommentera

Publiceras ej