Snart ute?
Mobiliseringen går inget vidare i och med att jag stödjer så mycket på gåbordet när jag rör mig och det sätter smärtan i bröstkorgen stopp för. Så frustrerande att det inte går att göra något annat än att vänta, och delvis, smärtlindra.
Efter ha varit på sjukhuset så länge, så längtar jag ut, även om det blivit en konstig vardag på sjukhuset. Man anpassar sig ändå på något konstigt sätt.
Äter fortfarande bara tjock soppa. Sugen på mat faktiskt, för lasarettets soppmeny är inte vidare varierad… hostar fortfarande av vätska, främst om jag inte koncentrerar mig när jag dricker.
Tvättade håret idag.. risbuske!
