Nu börjar det bli dags att snart opereras. Jag är nervös. Riktigt nervös. Sådär nervös att det gör ont i magen. Och så brukar jag aldrig känna, jag klarar det mesta med på sin höjd lite fjärilar i magen. Oftast inte nervös alls, oavsett vad. Visst, risken
att något skulle hända denna gången är statistiskt sett minimal, med tanke på hur illa det gick sist. Det kan ju inte bli två på varandra följande fiaskon.
Sen är det så kallt i Lund. Så opersonligt, men det gör inget så länge jag blir vårdad rätt.
Ligger enbart. Något kort besök på toa nån dag, men har kateter. Vågar inte röra mig för risken att höften hoppar ur led. Ska det behöva vara såhär i all framtid? Jag, liggandes i sängen? Det lär inte bli en lång framtid i så fall.
Kommentera