Tanken svindlar till om min situation. För två år sedan lite drygt tränade jag varje dag på något sätt. Var ute och sprang, styrketräning och qigong. Fullt upp med föreläsningar och studiecirklar. Bodde i Alvesta med tre älskade katter
och livet var ljust. Orkade vad jag ville, benen bar mig. Lungorna starka.
Men
Nu rullstol, syrgas, hemtjänst, morfin, sjukhussäng , hemsjukvård och ingen makt över kroppen som går sönder mer och mer. Benen bär mig inte och lungorna kan inte förse mig med tillräckligt mycket livsviktig luft. Jobb otänkbart. Sorg. Och
Jag menar inte att vara bitter utan tittar bara på fakta. Livet kan ändras.
Kommentera