Väntar på besked om kommande operation i Lund. Dagarna går sakta.
Jag har aldrig tidigare varit speciellt rädd för narkos eller operationer. Men nu är jag livrädd! Inte för smärta efteråt, utan att jag kanske syresätter mig dåligt och ligger på intensiven och det är kaos runt sängen som det blir när man syresätter
sig dåligt och maskinerna tjuter. Den ångesten innan man blir medvetslös av syrebrist, den vill jag inte ha. Jag vet att det kan hända. Mina lungor är skadade, kroppen sliten och trött. Jag kommer säga till dom, att om mina värden inte är bra under
narkosen så får dom hålla mig nedsövd. Och är jag vaken- söv mig hellre än att vaken kvävas.
Kommentera