Jag är inte världens enklaste person att bemöta det vet jag mycket väl. Men får jag väl chansen så brukar det går bra. Det var en situation för ett par veckor sedan på Ava och, jag minns inte själv men Björkliden hade hittat med medvetslös och jag har
åkt in till akuten. Där hade de gjort några kontroller med att lysa mig i ögonen och när en undersköterska gjorde det hade jag fått kramper och blivit helt gråblå och försvunnit. De hade varit tvungna att göra hjärtkompressioner på
mig för att jag skulle starta leva. När jag sedan träffade den personen som räddade mitt liv kändes det märkligt. Vi har tidigare haft en lite konstig, lite avig relation men nu kändes det väldigt speciellt att hon hade faktiskt lyst mig ögonen
när jag varit i princip död och väckt mig till liv igen, helt fungerande. Jag tänker på människans sårbarhet och på hur vi kan rädda varandra.. och storheten i mänskligheten.
Kommentera