Mörka snabba tankar

Jag är så patetisk. Har svår smärta och Snart 40 år. Och  jämt i bråk. Multisjuk och helt enkelt slukar resurser i kommunen och sjukvården. inte många vänner irl även om det finns många som följer mig på nätet. Jag skriver om svarta saker på sociala medier när andra i min ålder skriver om sina barn eller sitt nya hus, partner och jobb. Klarar mig inte på egen hand. Visas klart och tydligt. Alltid i hjälpbehov, alltid beroendeställning. Tycker det är Onaturligt förhållande till alla runtomkring. Det verkar Som om jag gått från att ha varit barn, hoppat över vuxen och blir till en tjock, ärrad, behövande gammal människa som bor på sjukhem. Det sista före döden.  Alla, precis alla, skulle bli lättade när jag dör. Då får alla ro, inte bara jag. Och vården slipper mig och jag behöver inte skämma ut mig mer. Jag har så innerligt försökt.. nu senast med att börja sälja armband och söka bidrag till utbildning. Men nej. Har aldrig varit så nära  (null)



Anette

Älskade vännen, det är inte svårt att förstå att du känner som du gör.
Men de enda som skulle kunna känna någon eventuell lättnad om du försvann, vore de som bara ser dig som en siffra i sin budget. Vi är så många fler - även här på nätet - som skulle känna helt annorlunda! Själv skulle jag bli förtvivlad om jag inte kunde få träffa dig igen... Det är allt för länge sedan nu!