Lite tankar kring inneliggande vård

Tack ssk E och G på avd som skrev en avvikelse den där fredagen när jag kom från Lund. Inget jag visste och var medveten om. Men när E berättade värmde hon mitt hjärta till cirka 37,0 grader, sådär perfekt så man mår så bra. 😀 blev tårögd av deras stöd.

Det finns så otroligt fina människor om man bara väljer att se dom! Känner mig otroligt stöttad- av alla! Det bär mig och ger mig kraft. Och också motivation och pepp och kämparglöd. Man börjar liksom inte att kämpa genom straff och tvång.  Det startar bara skyttegravar! Jag tror att vilja att förändra och växa vårdar man bäst genom värme, omtanke och näring. 
(Inte för att tanken kanske är så, men bara det att jag får välja mat! Det glädje och ger en stunds tacksamhet. Mycket tacksamhet att få två ägghalvor och två mangomousse, en liten sallad och ingen huvudrätt❤️)
 Och att tanken om mina funktionsnedsättningar finns när jag undrar vem som håller i helgen och E kommer tillbaka med en liten handskriven lapp med namn på de runt mig. Det ger trygghet,  och lugn. Trygghet och värme gör att jag blir bättre, snabbare och mer hållbart. Och faktiskt, gör inläggning kortare och effektivare och jag lämnar sjukhuset GLAD och redo för nya tag och med mycket glädje och starkare på alla sätt. Det gör att jag vill vara hemma. Hade jag däremot lämnat sjukhuset i affekt, hade jag konstigt nog varit snabbt tillbaka.  (null)