Nu är jag framme

På plats på korttidsplatsen på Björkliden. Rummet har dom försökt pynta och jag anar omtanke i tygblommorna, tavlorn,a gardiner och  lampan. Men liften är där, vårdsäng och annat som behövs. Det är sorgligt ändå. Trots att omgivningen gör vad dom kan så förlorar jag ju ändå funktioner och hälsa. Helst hade jag varit hemma. Borta.
(null)

(null)

(null)