Det blev ambulans till akuten och Addisonkris. Kunde inte gå och stå och med uppror i magen stannar inga tabletter kvar. Fick hjälp av hemtjänsten med att ringa 112.
Det var en sköterska som var såå gullig när jag kom till akuten och gav mig säng istället för brits som dödar min höft på en kvart.
Inlagd och får kortison intravenöst och hoppas på bättring. Höften rent allmänt har ihjäl mig.
Ligger ensam på dubbelrum på akutvårdsavdelningen.
Det dök upp minnen på Facebook. Det var en tid då jag levde, inte bara försökte överleva. Collaget är från ett jobb på universitete. Det gör mig både stolt glad och deppig att se. Som jag sagt tidigare så var jag väl förr en färgsprakande målning.
Nu bara en grå suddig akvarell. Men jag har varit någon. En tröst.
2 kommentarer
Vera
13 Sep 2021 00:52
Du är någon 💞
Du är ingen grå fläck för mig som läser, då hade inte jag läst🥵 glöm inte att du betyder o behövs i världen.
Kram 💕 vera
Anonym
14 Sep 2021 09:14
Håller helt med!!!
Kommentera