Chansen att överleva det jag har i lungorna är relativt små. MEN jag vill göra allt för att hjälpa kroppen. Ber om fysioterapeut och träningsprogram. Dom ställer gärna upp känner jag! Hon sa idag att det är kul med mig för att jag vill så- och gör
övningarna när hon inte är här. Fast får signaler om att ta det lugnare….
Hittills har jag gått ner nio kilo sedan jag kom 29/9. I stort sett muskler som förtvinar och en sjuk kropp med stort näringsbehov som inte tillgodoses. Jag försöker äta det jag kan, men aptiten finns inte och sårig mun gör ont.
I alla fall; jag var helt sängbunden fram tills i torsdags. Då stod jag upp i tre sekunder med gåbord och satt en sväng på toa, helt förstörd. Sen jobbat på efter det.
Nu har jag kört igenom hela träningspasset och är så slut att jag inte orkar prata. Får ta det lugnt ikväll. Men viktigt med träningen för att hjälpa kroppen att bli frisk och stark. Att enbart ligga i sängen förtvinar muskler och hjälper
inte andningen och lungorna. Dessutom gillar jag att träna…. Eller snarare tröttheten och nöjdheten efter!
Kommentera