På Björkliden

Livet fortsätter. Svårt att sova men är trött.
Personalen är okej men har mycket att göra. Jag har själv jobbat här på Björkliden för många år sedan. Så det känns konstigt att vara här som omsorgstagare. Men det behövs. Pappa berömde mig över att jag kunde känna att det inte gick hemma. Typ utbränd och vill inte ha med psykiatrin att göra.
Det är struligt med maten igen.
(null)