Nyligen fick jag en fråga om hur mycket energi man ska lägga på automatisera vissa saker i livet. Vi pratar neuropsykiatriska diagnoser såsom autism och adhd. Två diagnoser jag själv har och pratar ur eget perspektiv. Vid npf är automatisering ett problem.
Det fastnar inte, vissa uppgifter som standardmänniskor lär sig och sedan utför utan ansträngning. Exempel kan vara duscha, diska, borsta tänder, ...
Själv har jag jättesvårt för det jag räknade upp
- och ytterligare mängder uppgifter och situationer
Varje, precis varje tillfälle upplevs som första och gissa hur mycket fokus, energi och ansträngning som krävs? Vid vardagliga sysslor standardfolk gör bara swish zapp färdig ✔️ utan att knappt ägnat en tanke åt uppgiften?
Numera har jag jättemycket tur, för hemtjänsten hjälper mig med disken. Alltså, fatta, men det gör såååå mycket! Jag är inte lat, det handlar inte om det. Det handlar om vad och vart jag kan lägga min från start, låga dos energi.
Så handläggare runtomkring i Sverige;
-var inte rädda för att underlätta och var rädda om den generellt låga energinivån!
Kommentera