Överläkaren i Lund som opererade mig i december ringde efter ha sett röntgen. Hon sa att hon först trodde det skulle läka men "jag är ledsen Matilda men det här kommer inte bli bra"
Jag frågade vad man kan göra om hon spekulerade fritt. Hon sa protes men det är en stor fara med mina underliggande sjukdomar.
Jag känner mig som en bilverkstad full av bilar i olika stadier, lampor och redskapen jag
har fått. Många bilar har nästan varit skrot men på något sätt har jag fixat dom. Allt från små bilar till komplicerat. Verktyg har kommit efterhand. Men nu släcks lamporna en efter en. Det är knappt någrakvar nu. Det är riktigt mörkt. Ingen kan
laga bilar och använda redskap i fullt mörker. Det är inte många lampor tända längre.
Orkar inte äta.. är väl tre helt fria dygn och nästan inget i en månad.
Kommentera