Det känns märkligt, nästan sorgligt när jag gick inomhus nyss efter ha kört med Bengta och träffade på min fd handledare jag hade när jag började jobba på Björkliden för tjugo år sedan och hon är kvar som personal/anhörig och jag är brukare.
Egentligen borde det vara tvärtom, att jag tog hand om henne nu med tanke på att hon var 40 när hon lärde mig jobbet.
Kommentera