För första gången sedan min hälsa bara har blivit sämre 2020 så valde jag att ta rullstolen i taxi in till stan och äta lunch med en vän. På ett sätt var det ganska stort för mig, ganska så speciellt och på något sätt en milstolpe att ge mig ut i rullstol och inte hoppa på kryckor. Min hälsa och min kropp vacklar och går sönder bit för bit. Rullstol visar det klart och tydligt.
Det började med hemsjukvård, de fick ha en hylla i mitt sovrum i min gamla lägenhet. Äsch, jag ska väl inte räkna upp allt, men det är ändå ganska konstigt att jag lever fortfarande. Sjukvården i Sverige är fantastisk. Kan inte
undvika att berätta detta. Men sedan är det olika på olika avdelningar men det finns rötägg överallt.
Nu tillbaka till det jag tänkte berätta,; vildamatilda valde rullstolen för att inte belasta benet och för att kunna andas. Anledning? Kassa lungor orkar inte med några långa sträckor,
jag kan bara gå några meter och sen klarar dom inte syresätta mig mer, om jag inte kan ha syrgas på mig.
ingen syrgasapparat
att ha utomhus. Hemma har jag ju syrgaskoncentrator däremot.
Så det var liksom att välja; ska jag kämpa och må skitdåligt och inte njuta av att umgås med min vän och njuta av god mat -eller, ska jag ta den där rullstolen acceptera att benet och lungorna inte funkar
och leva vidare?
Egentligen är det ju ingen stor grej med Syrgas eller rullstol! herregud! Det är Ju en hjälp, -
men för mig är det ett tecken på hur dålig jag blir, undan För undan förlorar jag funktioner. Det kändes i hjärtat men på ett sätt var det rätt skönt också. Nu vågar jag rullstol och sover i en vårdsäng med Hemtjänsten springande
5 gånger om Dygnet. Båda dag och natt. Sen då hemsjukvård i alla fall ett tillfälle i veckan.
addisonkris,
multisjuk,
sepsis,
vildamatilda,
Kommentera