Tårar. Vet vad jag är kapabel till. Vet för väl. Jag hade drömt om att glad och gående skulle komma på höftens uppföljning - och då avslut.
Nu är ny operation planerad.Jag vet inte hur jag ska skriva för att beskriva all förtvivlan och alla avgrund jag står framför.
Helvetes jävla skit. Ska du verkligen vara med på båten Matilda? Är det verkligen värt det? är livet värt att du är med? Jag ser inget slut på helvetet. Jag vill inte gråta men tårarna rinner. Det gör så ont inuti.