Nehe, hemgång imorgon är bara eventuellt. Jag är inte stabil. Jag går upp och ner i sjukdomen, från 36,5 till 39 på ett halvt dygn har hänt tre eller fyra gånger. Sen är inte prover bra, crp (infektionsprover) åker upp och ner och rent näringsmässigt
har jag en kropp som när jag hade anorexi. Albumin på 22.
Jag är trött och tårarna hotar att totalt ta över.
Försöker skriva någon slags årskrönika men känner bara förtvivlan och ångest. Svartare år har jag aldrig varit med om.
Jag förlorade det mesta. Bosse. Happy. Tage.
Nej nu börjar jag gråta
4 kommentarer
Lena
27 Dec 2020 19:06
Ja jävligare år har vi knappast upplevt och du har haft ett satans skitår rent ut sagt. Jag är så imponerad av dig och jag förstår verkligen dina tårar. Största kramen till dig. Håll ut.
Malin
27 Dec 2020 19:41
Låt tårarna komma. De är befogade o ibland behöver man bryta ihop o komma igen. Hoppas det finns bra personal som kan finnas för dig när det är så tungt
Stor kram du är en fighter
Anette
27 Dec 2020 20:38
Jag förstår verkligen att du känner som du gör. Det här året har varit svårt för alla, men för dig har det sannerligen varit tufft... Att du var tvungen att ge upp dina katter måste varit hårt för dig... Happy och Bosse är så otroligt fina katter. Men du ska veta att jag verkligen älskar dem av hela mitt hjärta!
FIA
29 Dec 2020 14:35
Hur du än mår,
vad du än gör,
vakar en Skyddsängel
precis ovanför...
KRAM
Kommentera