Nej kanske inte

Nehe, hemgång imorgon är bara eventuellt. Jag är inte stabil. Jag går upp och ner i sjukdomen, från 36,5 till 39 på ett halvt dygn har hänt tre eller fyra gånger. Sen är inte prover bra, crp (infektionsprover) åker upp och ner och rent näringsmässigt har jag en kropp som när jag hade anorexi. Albumin på 22. 
Jag är trött och tårarna hotar att totalt ta över. 
Försöker skriva någon slags årskrönika men känner bara förtvivlan och ångest. Svartare år har jag aldrig varit med om.
Jag förlorade det mesta. Bosse. Happy. Tage.
Nej nu börjar jag gråta
(null)

Lena

Ja jävligare år har vi knappast upplevt och du har haft ett satans skitår rent ut sagt. Jag är så imponerad av dig och jag förstår verkligen dina tårar. Största kramen till dig. Håll ut.

Svar: Tack! Dina ord peppar!
VildaMatilda

Malin

Låt tårarna komma. De är befogade o ibland behöver man bryta ihop o komma igen. Hoppas det finns bra personal som kan finnas för dig när det är så tungt
Stor kram du är en fighter

Svar: Tack och stor kram. Nej, just nu finns ingen som kan torka tårar
VildaMatilda

Anette

Jag förstår verkligen att du känner som du gör. Det här året har varit svårt för alla, men för dig har det sannerligen varit tufft... Att du var tvungen att ge upp dina katter måste varit hårt för dig... Happy och Bosse är så otroligt fina katter. Men du ska veta att jag verkligen älskar dem av hela mitt hjärta!

Svar: Tack snälla, bästa trösten är att du tog över dom⭐️, du är den jag litar på gällande djur
VildaMatilda

FIA

Hur du än mår,
vad du än gör,
vakar en Skyddsängel
precis ovanför...

KRAM

Svar: Kram och TACK
VildaMatilda