Fakta, inte förolämpning
Du träffar en person med npf och hen säger:
-du har gått upp i vikt.
De flesta hade tagit illa upp och känt sig kränkta. Fast personen hade ingen avsikt att kränka, det hen gjorde var att upplysa och konstatera. du har gått upp i vikt. Det var inget kränkning alls! Bara fakta,
Eller som ett barn med npf säger på dagis:
-du är tjock och luktar illa.
Och standardmänniskan ÄR tjock och nog inte duschat som den bör, så var det ett konstaterande, inte en förolämpning. Npf-barnet sa ju bara vad det såg, det var inget elakt från barnets sida.
Med åldern lär många sig att inte jämt konstatera och ärligt upplysa. de flesta blir socialt skickligare men ganska utmärkande är ändå ärligheten och rättframheten och- tyvärr- missen att inte värdera på samma sätt som standard. För mig är det ju att
det är orden som sägs som räknas. Inget annat. Tro inte att alla alltid förstår det du inte säger. Som om standard säger vid ett besök;
-har du en mugg?
-ja. Svarar npf. Och gör sedan inget mer. Hen har ju många koppar.
Säger standard;
-ge mig en mugg är du snäll
-javisst! Vilken vill du ha?
Så naturligtivs får du en mugg!
Det tåls att sägas igen, många inom autismspektrat lär sig mycket kring att fungera socialt, men tänk på att fakta och värdering/förolämpning inte är samma sak.

Jag som vuxen har ju blivit slipad av livet med sånt. Men jag kan inte påstå att mina vänner med NPF är riktigt såhär eller jo i en del mer "okända" situationer, de är ju svårare att hantera i början. Vi driver rätt mycket varandra om det här också och jag tror det kan vara därför vi "lärt oss". Alla vi är ju vuxna och har distans till våra diagnoser och olika egenheter