Detta är jag på intensiven för snart fyra månader sedan 
Alltid i mitt liv har jag känt och märkt framför allt, att de saker som hänt mig har lett nånstans, då till något positivt. Men att bli av med höften har fan i mig inte gett ett jävla dugg positivt överhuvudtaget och kommer inte ge heller. Och så bryter jag handleden och får en ligamentskada precis innan den planerade, efterlängtade rehabvistelsen. Det är ren tur att frakturen har upptäckts. Efter jag hade ramlat och kommit in till sjukhuset, röntgade dom den och det står i röntgen svaret ingen skelettskada. Men jag har känt rent instinktivt att det här är ingen liten stukning. Mejlade ju doktor Ola som skrev remiss till magnetröntgen som jag var på idag. Hade inte jag mejlat honom och stått på mig hade ja… ja…. Äsch. Jag orkar inte detta.
Kommentera