Skämt och allvar

Imorgon bör det av till Borgholm och fira pappas 60-årsdag. Vi ska bo på Strand och jag ser mycket fram emot det!

Ikväll var det cirkel. Det  börjar bli ett sammansvetsat gäng med mycket skratt. Men också tårar och allvar allting med respekt och medkänsla. Även om det finns problem inom det sociala området vid npf betyder inte det att vi inte har humor, ironi och en släng sarkasm. Likväl som vi ibland inte förstår stanadardmännoskor och deras sätt att uttrycka sig och menar kan vi driva ned varandra och skämta.

Det finns så mycket fördomar kring hur en person med adhd/add och/eller autism "ska" vara. Antingen blandar dom ihop med lågbegåvning  och menar "du kan ju inte det där, du har ju xxxx" och domen är klar. eller får man slåss för att visa att man utöver funktionshindret är en individ och också få förståelse för sina svårigheter OCH få sina behov tillgodosedda.

Det är dubbelt, förståelse önskas men  ofta blir det en dömande kategorisering och oförståelse eller väljer man att inte berätta för alla, just pga fördomar. Fördomar bekämpas med information , men herregud, ska man utbilda varje människa man träffar?
(null)