Krig utan vinst

en stor KRAM till mina följare! Tack alla som läser, funderar, kanske tsar till sig och tänker både en och tre gånger. Nyss på föreläsningen stod jag ärligt och sa
-ansvar är förbannat jobbigt.

Hade jag hört mig själv nu, för tio, femton år sedan hade jag sagt upp kontakten och idiotförklarat mig. För då tog jag inte ansvar. Jag var livrädd för det. Med LPT och på så sätt konstaterande av mitt ickeansvarstagande och bekräftade min oförmåga att klara något alls... är det svårt att våga ta ansvar. Våga längta till samhället. Våga ta plats. Våga vara. 
  
Som perSonal inom vård och omsorg har man många uppgifter. Jag kan säga några:
  • Visa varför en person ska leva
  • Förstärk det hos personen som ni gillar



Många unga som hamnar inom vården har förlorat ganska mycket. Då har dom heller inget att skydda eller riskera förlora. En sådan situation kräver annat. Inte konsekvenser. Det kräver värme. Förstärkning av det där lilla fina som ändå finns. Uppmärksamma det. Förstora, förstärk. Gå inte in i krig ni inte vinner. Som Nordkorea. Dom har i princip inget att förlora och inget att skydda. Men en himla massa atombomber och det gör dom farliga. Ett land (eller en människa) som inte har något att förlora är farligast av allt. Ge Nordkorea ett lån på en miljard dollar, en plats i ledande position och ett välkomnande och gemenskap, så ska ni se att dom nog inte använder atombomber. Ge människor saker de vill ha. Ta inte ifrån dom allt och kräv lydnad