Pratade med en jättefin överläkare på infektion. Samtalet kom att handla om mitt fd självskadebeteende och hurdant det var.
- Man beter sig som man blir bemött. Vem kan vara otrevlig och tvär mot någon som visar vänlighet och att du har ett värde?
Om en självskadepatient ofta återkommer till vården blir det inte bättre av dåligt bemötande, i stil med "hon ska inte ha uppmärksamhet" jag förstår att det är frustrerande att se all tid, alla pengar som ryker.
- Men se längre. Om en patient blir illa behandlad och dåligt bemött känns det omedelbart som hen inte har något värde. Att hen är totalt usel och inte borde finnas. Om en självskadepatient känner sig usel och får mer självhat- blir det mer
skador. Ju sämre hen blir bemött, desto större blir självhatet och känsla av att vara värdelös, vilket leder till nya skador. En ond spiral
Vi glömmer se varandra som människor.
- Hoppa över det med konsekvenser vid autism, adhd och add. Ju mer konsekvenser, desto mer lägger sig patienten på sin sida skyttegraven och de andra hamnar långt iväg i sin skyttegrav. Det går inte straffa bort beteende. Börja prata.
Om att sluta med destruktiva beteenden
- Vill man få bort ett oönskat beteende eller agerande MÅSTE man fylla på med något annat. Ska man börja med något, får något plockas bort. För mig fylldes mitt liv med föreningarbete och då kunde jag släppa skadorna. Styrelsearbete var såå mycket viktigare och gav varken tid eller lust för självskador.
Om att hitta rätt. Man vet vad man har men vet inte vad man får.
- Det var omöjligt för mig att sträva efter ett liv utanför krossäkra fönster. Att kämpa för något jag inte visste något om, var svårt. Det var först när jag fick åka till Liseberg, komma hem, träffa vänner och känna frihet som jag hade något att längta till.
Låsa in
- Lås inte in trasiga människor och håll dom där. Visa istället hur fantastiskt livet kan vara. Visa det fina i samhället. Visa varför människan ska leva, inte ta väck livet från patienten. Inget mirakulöst tillfrisknande sker på en kal avdelning med regler och galler. Det säger sig själv. Lås inte in en deprimerad patient och ta ifrån hen allt av värde och sen kräv att hon ska må bra och vilja leva. Nej.
Affektreglering
- Ibland bör faktiskt vissa självskador få vara kvar. När självskador används för att reglera affekt (stort känslokaos) får man se vilken funktion det har. Om det kan minska okontrollerade utbrott och explosioner kanske det kan vara kvar - tills en bättre strategi hittas och är meningsfull.
1 kommentarer
Anonym
13 Aug 2019 08:23
Du är fantastisk gumman
Kommentera