Jag är ju diagnosticerad högfungerande Autism och Adhd men känner inte alltid riktigt igen mig i alla beskrivningar som är stereotypa och generaliserande. Naturligtvis har jag NPF men jag har växt i (och ur mina) funktionshinderoch undan för undran lärt mig hantera livet. Inte alla delar -såklart- i vissa situationer känner jag att jag har funktionsnedsättningar, men inte alltid. Det känns som det finns annat och utveckling. Jag tror man kan lära sig hantera tillvaromer och mer. Att man som människa växer. Jag menar; jag är ju inte samma person nu som jag var för 23 år sedan då jag fick diagnosen. Kan se att jag kanske i grunden har npf men mycket lärt mig kompensera. Anser att jag är inte så "sjuk" som i många texter som beskriver diagnoserna. Svårigheter i vardagen har jag däremot och de verkar snarare öka än minska. Förstår hur mekaniken och fungerandet ter sig vid diagnoserna, men kan se det utifrån och dra slutsatser och lärdom som jag kan använda i mina föreläsningar. Vill poängtera att alla kan leva och utvecklas
-även vi med funktionsnedsättningar. Det är inte alltid detsamma hela livet.
