Hej alla! Och god fortsättning ska man väl säga med? Jag har varit inlagd på sjukhuset i förrgår natt. Jag satt på hygienstolen och vände mig litegrann och ropade ”färdig!” Sen helt plötsligt låg jag på golvet. Jag lyckades få fram ett ”hjälp!” Och personalen kom och som tur väl var var min bästa vän Josefin här med. Josse har också problem med binjurarna och såg att jag fick en Addisonkris. Hon tog över samtalet med 112 och fick i mig fyra kortisontabletter. Det räddade förmodligen mitt liv, för ambulansen tog 20 minuter att komma, och sen tar det 25 minuter in till sjukhuset och det är någonting jag kan hinna dö av om inte jag får kortison intravenöst. Dessutom har jag haft känningar från urinvägarna så de tog urinprov och det visade på urinvägsinfektion (och det gjorde proverna med). Så jag röntgades och blev kvar över natten. Jag sjönk i syre på natten, så de kopplade syrgas men det märkte jag aldrig. Det är inget brutet vad man kan se just nu men jag har fruktansvärt ont. Eventuellt sa läkaren att man kan se på röntgen efter några dagar då det bildas lite mer benvävnad i skelettet som man kan se på röntgen. För jag litar inte på röntgenavdelningen i Växjö överhuvudtaget. De missade min fraktur i höften fem gånger. De missade ytterligare en fraktur två månader senare. Och de har missat en skruv i lårbenet som hade gått av, så förtroendet för dem är inte det bästa. Jag skulle höra av mig om det inte blir bättre. Och har börjat med antibiotika.
Skönt att sova i sin egen säng iallafall. Eller, egen och egen, det är en vårdsäng på lån av kommunen. Men egna kuddar och täcken- det är gott det.
Kommentera