På något sätt känns det som jag sitter av en tid. Väntar på något. Ofta tänker jag att "nu är den dagen gjord." Insåg det och det fyllde mig med skräck! Jag vill inte sitta av livet, mitt liv är varje dag! Och vad väntar jag på?
Jag om någon borde veta att livet ska användas in i det sista, inte bara överleva dagar eller sitta av veckor. Livet är inte långt nog att vänta.
Så därför har jag bestämt mig att jag ska leva varje dag. Göra något. Träffa någon. Se något. Skriva något. Höra någon. Säga något. Lämna avtryck.
Kommentera