Jag är helt slut. En del bloggläsare kanske har förstått det? Kan inte gå mer än några meter och kan inte stå upp när jag borstar mina tänder. Sa det till hemsjukvården idag och berättade om mina försök att ut och gå och att jag bryts ner. "Det är bara att försöka!" Säger sköterskan oförstående, snäsigt och oempatiskt. Fattar dom inte hur mycket jag kämpar?! Och då en fråga-
Patienten bor själv på tredje våningen. Hur ska hon kunna gå och handla mat när hon inte kan ta sig uppför trapporna? Inget problem eller? Är inte patientsäkerheten större än att man accepterar att tvingas hålla sig hemma och inte kan handla och ingen bil? Mat? Hälsa?


Kommentera

Publiceras ej