Besöket på gastromedicin blev skit rent ut sagt. Läkaren tog mig inte på allvar, visste inget om pseudoobstruktion och ordinerad 10 (!) påsar movicol per dag stående (kolla FASS ni som vill) plus 1 dl paraffin två gånger per da och, det mest korrekta-
ett motorikstimulerande medel minns ej namnet.
Han förstod inte min situation alls och planerar ingen vård.
Sen var jag på värdecentralen med min tå. Vägrade operation och blev insatt på antibiotika.
Borde jobba.
Var är glädjen? Vart är livslusten? Var är orken? Energin? Viljan? Detta eviga kämpande med vården! Mailade läkare och patientnämnd men känner mig bara tom inuti. Ska föreläsa imorgon och det vilar ett tjockt, tungt dimmigt grådisigt töcken över
mig. Hur orkar jag mer? Hur ska jag kunna fortsätta?
1 kommentarer
Anette
23 Oct 2018 17:51
Usch, förstår att det känns tungt. Du har verkligen fått kämpa mot vården! Men jag vet vilken styrka du bär på, tror du fixar det den här gången också! Kram! <3
Kommentera